STORA ord

Ett steg fram två steg tillbaka... som en förbannelsens mantra som styr hela min vardag. Inte alltid men det är verkligheten just nu. Allt är bra, verkligen bra, till och med toppenbra men ändå så måste jag köra på med gasen i botten för att inte dras med av de rep som tydligen sitter fast i min rygg och drar mig bakåt för varje steg jag tar framåt.

Sanningen är inte så dramatisk som orden får det att låta. Jag gillar ju som bekant att använda mig av stora ord och stora känslor. Funderar på när jag senast sa att någonting var "bra" mer vanligt förekommande är "superbra, toppenbra & fantastiskt bra" och när något senast var likgiltigt ska vi inte ens gå in på. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt att jag inte tyckt någonting om någonting. "Aldrig"...jag är på det igen, de stora orden. Aldrig och alltid är nästan de största orden av de största orden.
Samtidigt som jag spär på med full kraft på känsloutstormningar över supergoda tortelinisar, magiska utekvällar och fantastiska kläder så vill jag ändå försöka spara på vissa ord. Jag menar om jag skulle säga att någonting var superkul fem gånger skulle den sjätte gången bara falla mellan stolarna. Jag tror att det är därför jag måste nyansera allt fantastiskt med massor av superdåliga, sjukt tragiska och fruktansvärt avskyvärda saker. Då går det jämnt ut och då kan jag fortsätta använda de stora orden.

Det största ordet kanske ändå är "älskar" å andra sidan älskar jag att slänga mig med älskar.
Fast när jag verkligen älskar någon älskar jag att spara på att älska så att JAG ÄLSKAR DIG verkligen slår den älskande handfallen och utan förvarning när det verkligen kommer.