Det är absolut inte outhärdligt, det är inte så att jag gråter mig till sömns och inte heller så att det är det enda jag kan tänka på..men jag saknar honom.
Han kommer hem igen på söndag...om 6 dagar. :D
Nästan lika mycket som jag hatar att ta avsked av folk älskar jag när man ses igen. Det är mysigt och man är alltid helt lycklig. Ni vet den där känslan när man träffar någon och blir helt glad. Det kan vara när man bara stöter på någon på stan och så lyser man upp, de tycker jag är mysigt iaf!
I år är året då alla 87:or ska börja plugga. En klar majoritet av mina vänner och bekanta ska börja plugga nu till hösten. Det känns lite konstigt iom att jag precis avklarat mina studier. Kanske inte för gott, men för just nu. (Haha suckers jag ligger två år före ;p). Jag skulle också vilja gå på stockholms universitet. Eller, nej de vill jag inte. Alltså, jag vill ju inte plugga, inte just nu, eftersom jag precis är klar. Men jag skulle ändå vilja säga med stolt röst att jag pluggar på stockholms. Det är ingte riktigt lika stor pondus i att säga "jag pluggar på en KY-utbildning i liljeholmen".
Ähh nu vet ja inte vad ja svamlar om.
Hur som, jag är sjukt nöjd med att för tillfället vara färdigpluggad. Nu vill ja jobba jobba jobba. Så alla där ute som känner att dom har jobb till mig som känns yrkesrelevanta, you have my number!?
Näe, nu ska ja sova.
Eftersom både min man John och min kvinna Maria är utom landet har jag dock ingen att ringa och föra ett helt ointressant samtal med innan jag ska sova.
(Eller jo, Emma älskar ju att prata i telefon, men vi lyckas alltid ha samtal på typ 2 timmar och de orkar jag inte just nu :P älskar dig ändå vännen!)
GOT NATT!!!!
