Aldrig mer...tror jag!

Ibland blir man på riktigt ledsen!

Jag gillar ju att styra upp och styra ihop, jag gillar att anordna och fixa, jag gillar att bjuda in och bjuda ut. Men ibland slår det mig att folk inte är så mottagliga, folk är skygga och otillgängliga Vet inte om det beror på den svenska mentaliteten & den extrema hemmakärleken. Eller om det beror på folks ofestlighet och tråkiga attityd eller om det beror på att alla bara är obrydda, ointresserade och otrevliga.

Problemet är att man blir utsatt, man bjuder in och står i skottzonen för alla att tacka ja eller nej, att ta emot eller böja iväg, att omfamna eller rygga bort.
Och ibland så blir man ledsen och svär högt att "ALDRIG MER DETTA VAR SISTA GÅNGEN". Men om det vore sista gången vore det som att ta bort en bit av mig, ta bort det jag gillar och det jag är. Så det är kanske inte sista gången, inte sista gången för mig men kanske att det sista gången för dig för jag gillar inte att stå blottad med öppna armar för att sedan skämmas och plocka undan kalaset innan någon märker min skam och besvikelse.

Ibland blir man på riktigt ledsen!