I lugnan ro försöker jag sätta på datorn...
Och vad gör den mot mig!? Jo den vägrar, strejkar och kollapsar!
Den är verkligen ocharmig big time!
måndag, mars 15, 2010
Relationskris!
I lugnan ro försöker jag sätta på datorn...
Och vad gör den mot mig!? Jo den vägrar, strejkar och kollapsar!
Den är verkligen ocharmig big time!
Lider av existentiell kris!
Lider verkligen av existentiell kris!
Jag menar, vad händer egentligen?
Ingenting är svaret.
Jobb jobb jobb, kul jobb i och för sig men bara lagom mycket jobb. Inte jobb så jag dör och inte ledig utan bara lagom mycket jobb. Jag skulle behöva jobba ihjäl mig en stund... ni vet när det är så mycket jobb så att man skrattar paniken i vitögat och klagar lite över att man jobbar så mycket, men samtidigt njuter så att det lyser om en.
Sen är jag trött på att vänta, jag vill göra det jag vill göra nu. Jag vill ha det jag vill ha nu. Jag vill inte vänta på dig, honom eller henne. Jag vill göra det nu... men inte ensam. Vilket skapar ett moment 22, big time. Om jag ska kunna göra vad jag vill så beror och hänger det alltid på någon.
Kan inte du bara vilja det jag vill, allt skulle vara så mycket enklare då. Om vi bara gjorde det på mitt sätt eller på ditt sätt om du talar om för mig vad ditt sätt är. Famlar i blindo och ser bara min väg klart. Min ensamma väg.
Sen är det ju frågan om våren. Ja den kommer, den är sakta på väg. Men i min irrationella värld känns det som att den är långt långt bort. Så långt borta att en depression förmodligen kommer dränka mig innan våren värmer mina kinder.
Ni vet dendär sommardagen när solen står som högst, när vinden är obefintlig och mängden kläder är minimal. Dagarna när man bara vill slänga av sig klänningen och hoppa i ett kallt kallt vatten. Dagarna när svettdroppar bildas på näsan och man fläktar med händerna i ansiktet för att antyda en luftpust. Dagarna när man är kladdig om kroppen och varm in djupaste delen av kroppen.
Precis en sådan dag brukar jag finna mig i tankar som "jag minns inte hur det känns när man fryser" precis så känner jag nu...fast tvärt om.
Jag minns inte hur man känner när det är riktigt riktigt varmt. Jag minns inte hur solstrålar känns mot huden och hur svettpärlorna på näsan känns att torka bort. Jag minns inte känslan av att ett kallt vatten känns lockande eller hur en gräsmatta känns mot bara ben. Men jag längtar något fruktansvärt tills jag får tänka tanken om att jag glömt hur kyla känns.
Jag längtar till ljusa nätter och långa midnattspromenader. Jag längtar till tunna klänningar och brunbränd hud, jag längtar till smältande glass och vidöppna fönster, jag längtar till kvav luft och till sommarens festivaler, jag längtar till den svenska sommar-mentaliteten och till mitt sommarhumör.
Mitt sommarhumör som betyder LYCKA! Total lycka och sinnesfrid.
Jag menar, vad händer egentligen?
Ingenting är svaret.
Jobb jobb jobb, kul jobb i och för sig men bara lagom mycket jobb. Inte jobb så jag dör och inte ledig utan bara lagom mycket jobb. Jag skulle behöva jobba ihjäl mig en stund... ni vet när det är så mycket jobb så att man skrattar paniken i vitögat och klagar lite över att man jobbar så mycket, men samtidigt njuter så att det lyser om en.
Sen är jag trött på att vänta, jag vill göra det jag vill göra nu. Jag vill ha det jag vill ha nu. Jag vill inte vänta på dig, honom eller henne. Jag vill göra det nu... men inte ensam. Vilket skapar ett moment 22, big time. Om jag ska kunna göra vad jag vill så beror och hänger det alltid på någon.
Kan inte du bara vilja det jag vill, allt skulle vara så mycket enklare då. Om vi bara gjorde det på mitt sätt eller på ditt sätt om du talar om för mig vad ditt sätt är. Famlar i blindo och ser bara min väg klart. Min ensamma väg.
Sen är det ju frågan om våren. Ja den kommer, den är sakta på väg. Men i min irrationella värld känns det som att den är långt långt bort. Så långt borta att en depression förmodligen kommer dränka mig innan våren värmer mina kinder.
Ni vet dendär sommardagen när solen står som högst, när vinden är obefintlig och mängden kläder är minimal. Dagarna när man bara vill slänga av sig klänningen och hoppa i ett kallt kallt vatten. Dagarna när svettdroppar bildas på näsan och man fläktar med händerna i ansiktet för att antyda en luftpust. Dagarna när man är kladdig om kroppen och varm in djupaste delen av kroppen.
Precis en sådan dag brukar jag finna mig i tankar som "jag minns inte hur det känns när man fryser" precis så känner jag nu...fast tvärt om.
Jag minns inte hur man känner när det är riktigt riktigt varmt. Jag minns inte hur solstrålar känns mot huden och hur svettpärlorna på näsan känns att torka bort. Jag minns inte känslan av att ett kallt vatten känns lockande eller hur en gräsmatta känns mot bara ben. Men jag längtar något fruktansvärt tills jag får tänka tanken om att jag glömt hur kyla känns.
Jag längtar till ljusa nätter och långa midnattspromenader. Jag längtar till tunna klänningar och brunbränd hud, jag längtar till smältande glass och vidöppna fönster, jag längtar till kvav luft och till sommarens festivaler, jag längtar till den svenska sommar-mentaliteten och till mitt sommarhumör.
Mitt sommarhumör som betyder LYCKA! Total lycka och sinnesfrid.
lördag, mars 13, 2010
onsdag, mars 10, 2010
måndag, mars 08, 2010
söndag, februari 28, 2010
Söndagslunch
Man skulle kunna säga att jag överträffat mig själv idag!
Marinerade Kycklingvingar, pommes, vitlöksdipp och sallad!
GOTT!
lördag, februari 27, 2010
P.R.O.J.E.K.T.L.E.D.A.R.E
PROJEKTLEDARE......smaka på de ni!
Visst smakar det supermagiskfantstiskt!?
<3 <3 <3
Visst smakar det supermagiskfantstiskt!?
<3 <3 <3
måndag, februari 22, 2010
Vilken jävla lycka!!
Men det är ju klart...vinter och snö är ju inget vi är vana vid i sverige...vi är ju ett typiskt varmt sommarland!
fredag, februari 19, 2010
Precis precis såhär...
...vill jag att det ska vara nu.
Gyllenbruna, svettglansiga och varma Patricia är glad.
Semesterpatricia är glad. Februaripatricia..not so mutch!
Rasa eller inte rasa!
Jag har lust att rasa igen...skälla ut folk, säga att dem är dumma! DUMMA hör ni!
Men jag orkar inte rasa..jag ger upp istället. Det tar för mycket energi att rasa över småsaker som dumma människor när jag istället kan lägga energi på att rasa på viktigheter som dåliga remixer eller dumsnutar som kör bil!
Så är bestämt!
Ikväll Robyns klubb - det kommer bli freaking awesome!
Men jag orkar inte rasa..jag ger upp istället. Det tar för mycket energi att rasa över småsaker som dumma människor när jag istället kan lägga energi på att rasa på viktigheter som dåliga remixer eller dumsnutar som kör bil!
Så är bestämt!
Ikväll Robyns klubb - det kommer bli freaking awesome!
torsdag, februari 18, 2010
Once upon a time...
En gång i tiden var jag i princip snowboard-proffs... Jag är inte riktigt där nu!
söndag, februari 14, 2010
onsdag, februari 10, 2010
Flyger iväg som ett pappersflygplan...
Trevlig resa, hoppas du kan äta flygplansmaten, hoppas verkligen att dom inte bråkar med dig i tullen och att du slipper sitta brevid en jobbig pratig tant/ svettig illaluktande gubbe/ barn som snorar och skriker.
Jag hoppas också att det är vår i luften, att du inte blir så jetlaggad, att du äter majs när säsongen är rätt och framför allt att DU FÅR VÄRLDENS VÄRLDENS BÄSTA RESA!!
.JPG)
Jag hoppas också att det är vår i luften, att du inte blir så jetlaggad, att du äter majs när säsongen är rätt och framför allt att DU FÅR VÄRLDENS VÄRLDENS BÄSTA RESA!!
.JPG)
torsdag, februari 04, 2010
Pityriasis rosea (Fjällros)
Onsdagen tillbringased på Närakuten.
Jag vaknade och hade panik över prickarna....total ångestpanik!
Vi (Mormor gjorde mig sällskap) åkte till akuten....satt och väntade och väntade och väntade. Fick till slut komma in.
Diagnos: Pityriasis rosea (Fjällros)
Man vet inte varför det uppstår, det är inte farligt eller smittsamt och de försvinner av sig självt. JAHA!
Jag vaknade och hade panik över prickarna....total ångestpanik!
Vi (Mormor gjorde mig sällskap) åkte till akuten....satt och väntade och väntade och väntade. Fick till slut komma in.
Diagnos: Pityriasis rosea (Fjällros)
Man vet inte varför det uppstår, det är inte farligt eller smittsamt och de försvinner av sig självt. JAHA!
onsdag, februari 03, 2010
Jag rasar!
Klickade mig precis in på denna artikel på aftonbladet.se
"10 sätt att gå ner 5 kilo
– Välj din metod.
Gå ner fem kilo? Lätt. Välj bara den metod som passar dig från vår lista - och börja idag. Eller välj flera metoder, och gå ner snabbare!"
Jaa visst de låter ju lite väl simpelt men ändå värt att läsa igenom. MEN! Nu rasar jag, jag är förbannad, upprörd och irriterad. Varför undrar ni! JO:
Tips 2. Wienerbröd mot frukt
Om du äter: Ett wienerbröd till kaffet varje dag
Och byter den mot: En frukt, exempelvis ett äpple, varje dag
Så går du ner 5 kg på: 4 månader och 3 veckor.
Vem faan äter ett Winerbröd om dagen!? Och om det är någon som mot förmodan gör det så tycker jag att den personen kunde lista ut själv att det inte är helt nyttigt och att om personen skulle sluta med det och istället äta en frukt så skulle det vara mycket bättre för personen.
"Tips 7. Mjölkchoklad mot kexchoklad
Om du äter: Fyra 100-grams chokladkakor i veckan. 545 kcal/styck, x4=2180
Och byter dem mot: Fyra 55-grams kexchoklad i veckan. 510/100 g= 280 kjcal/st, x4=1120 vinst1060
Så går du ner 5 kg på: 8 månader"
Fyra 100-grams chokladkakor. FYRA STYCKEN I VECKAN! Äter du såhär mycket choklad on a regular basis, bör du förutom smällfet även vara extremt sockerberoende, förstoppad och en fruktansvärd gottegris!
"Tips 8. Mazariner mot mums-mums
Om du äter: Fem mazariner i veckan
Och byter dem mot: Fem mums-mums i veckan
Så går du ner 5 kg på: 11 månader"
Åter igen....VEM äter FEM mazariner i veckan? Den personen finns ju inte. Jag menar vem äter mazariner över huvud taget (Inte för att det är något fel på mazariner, det är till och med gott i min mening...men lite uråldrigt det är ju liksom inte en helt vanlig kaka år 2010)
Och du människa i världen som äter fem mazariner i veckan, ring mig så ska jag hjälpa dig. För om DU, människa äter fem mazariner i veckan och behöver gå ner i vikt men INTE visste att lösningen "skippa mazarinerna" var ditt bästa alternativ så behöver du en spark i arslet och ett slag på örat!
Så det är så!!!
"10 sätt att gå ner 5 kilo
– Välj din metod.
Gå ner fem kilo? Lätt. Välj bara den metod som passar dig från vår lista - och börja idag. Eller välj flera metoder, och gå ner snabbare!"
Jaa visst de låter ju lite väl simpelt men ändå värt att läsa igenom. MEN! Nu rasar jag, jag är förbannad, upprörd och irriterad. Varför undrar ni! JO:
Tips 2. Wienerbröd mot frukt
Om du äter: Ett wienerbröd till kaffet varje dag
Och byter den mot: En frukt, exempelvis ett äpple, varje dag
Så går du ner 5 kg på: 4 månader och 3 veckor.
Vem faan äter ett Winerbröd om dagen!? Och om det är någon som mot förmodan gör det så tycker jag att den personen kunde lista ut själv att det inte är helt nyttigt och att om personen skulle sluta med det och istället äta en frukt så skulle det vara mycket bättre för personen.
"Tips 7. Mjölkchoklad mot kexchoklad
Om du äter: Fyra 100-grams chokladkakor i veckan. 545 kcal/styck, x4=2180
Och byter dem mot: Fyra 55-grams kexchoklad i veckan. 510/100 g= 280 kjcal/st, x4=1120 vinst1060
Så går du ner 5 kg på: 8 månader"
Fyra 100-grams chokladkakor. FYRA STYCKEN I VECKAN! Äter du såhär mycket choklad on a regular basis, bör du förutom smällfet även vara extremt sockerberoende, förstoppad och en fruktansvärd gottegris!
"Tips 8. Mazariner mot mums-mums
Om du äter: Fem mazariner i veckan
Och byter dem mot: Fem mums-mums i veckan
Så går du ner 5 kg på: 11 månader"
Åter igen....VEM äter FEM mazariner i veckan? Den personen finns ju inte. Jag menar vem äter mazariner över huvud taget (Inte för att det är något fel på mazariner, det är till och med gott i min mening...men lite uråldrigt det är ju liksom inte en helt vanlig kaka år 2010)
Och du människa i världen som äter fem mazariner i veckan, ring mig så ska jag hjälpa dig. För om DU, människa äter fem mazariner i veckan och behöver gå ner i vikt men INTE visste att lösningen "skippa mazarinerna" var ditt bästa alternativ så behöver du en spark i arslet och ett slag på örat!
Så det är så!!!
måndag, februari 01, 2010
Ett upprört inlägg som på beställning
Malin ,min kära vän tycker att det är lite mycket mat/bilder/trams här på bloggen nu...(som att man hade kunnat förvänta sig något annat!). Men nu vill hon i alla fall att jag ska blogga om något som upprör mig.
Som på beställning...!
Jag är upprörd, jag är förbannat och jag är inte mer klok trots mitt besök på vårdcentralen.
Denna upprördhet handlar alltså om mina prickar!
Fredag kväll, jag ser ner på min arm för att finna en prick. Röd, ca 1cm i diameter, utstående, inte helt olik en vattkoppa (Vattenkoppa!?). Ingen oro över detta, en dag går, två dagar går, tre dagar går och jag inser till min stora fasa och förskräckelse att prickarna blivit fler och de har spridit sig längs hela armarna.
Jag slänger mig på datorn (Ja jag är uppväxt i MTV-generationen och med datorn som främsta informationskälla) Jag Googlar på allt som jag kan tänka mig / inte vill tänka mig att det kan vara. Vad finner jag? Samtliga av de vanliga "pricksjukdommarna" inleds med feber, halsont och prickar i arm/knäveck.
Med andra ord gav Google mig ingenting!
Jag bestämmer mig för att vänta och se, med inställningen, jag är ju perfekt detta går säkert över snart. Men ICKE! En och en halv vecka går och ve och fasa prickarna blir fler, rödare och kliar mer än någonsin.
Efter flera vändor i telefonköer med kanska alla vårdcentraler söder om stockholm kommer jag fram till att det är dags för doktorsbesök. Sagt och gjort.
Imorse satte jag på mina finaste underkläder (och detta var inte riktigt riktigt sant, men om jag hade gjort som min mormor lärt mig så hade detta varit mottot!). Jag gick ner till vårdcentralen, redo att tackla tanter och slå barn i ansiktet bara för att få en tid inom rimlig väntan. Jag kliver in 8.05...det är inte en käfft där inne. Jag går fram till disken och drar på skådespelartalangen till max "JAG MÅSTE FÅ TRÄFFA NÅGON, JAG HAR PRICKAR PÅ HELA KROPPEN OCH DE KLIAR NÅGOT FRUKTANSVÄRT" Den töntiga sjukskötaren (låter som en människa som jobbar på zoo) ler vänligt ber om mina uppgifter och säger "Dr Mattias om 10 min".
Inne hos Dr. Mattias, han tittar på mina prickar.
Jag: De kom helt plötsligt och sen började dem klia och nu försvinner de inte. Jag förstår inte alls vad det kommer ifrån eller vad de kan vara. Jag mår helt bra i övrigt, jag har inga allergier, ingen feber eller andra symptom. Jag tar inga mediciner, jag har aldrig haft eksem, jag är helt frisk och kry!
(Han tittar och tittar och tittar)
Han: Har du feber?
Jag: Nej
Han: Mår du dåligt?
Jag: Nej
Han: Tar du några mediciner?
Jag: Nej
Han: Har du några allergier?
Jag: Nej
Han: Har du någonsin haft eksem?
Jag: Nej
Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara.
Jag känner mig förbryllad. Hörde han inte min första utläggning eller spelade han bara dum för att vinna tid innan kunde lägga den brilljanta analysen "Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara."
Jag: Det kanske kan vara någon allergi?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara kylan?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara min torra hy?
Han: Ja jo
Efter ännu mer tittade och tittande och tittande föreslår han
"Vi skulle kunna chansa och behandla för lite olika saker så får vi se om något funkar"
Min tanke "EHHHH VA!?"
Han: Fast det är klart, jag kanske ska ringa till SÖS och se vad dom säger.
Efter ett samtal med SÖS så kom beskedet
Han: De tyckte nog att det var bäst att fastställa vad felet är innan vi behandlar
Jag: Jaa jo de låter ju vettigt! (Min tanke: JA DUMJÄVEL DET ÄR VÄL KLART ATT DET ÄR BÄTTRE ATT BEHANDLA EFTER ATT MAN VET VAD FELET ÄR!!!)
Jag behöll lugnet, fick en remiss till SÖS och ett recept på kortisonsalva.
Gick ut från vårdcentralen konstaterade att jag fick ut samma info från Vårdcentralen som från Google, nämligen INGENTING!
Som på beställning...!
Jag är upprörd, jag är förbannat och jag är inte mer klok trots mitt besök på vårdcentralen.
Denna upprördhet handlar alltså om mina prickar!
Fredag kväll, jag ser ner på min arm för att finna en prick. Röd, ca 1cm i diameter, utstående, inte helt olik en vattkoppa (Vattenkoppa!?). Ingen oro över detta, en dag går, två dagar går, tre dagar går och jag inser till min stora fasa och förskräckelse att prickarna blivit fler och de har spridit sig längs hela armarna.
Jag slänger mig på datorn (Ja jag är uppväxt i MTV-generationen och med datorn som främsta informationskälla) Jag Googlar på allt som jag kan tänka mig / inte vill tänka mig att det kan vara. Vad finner jag? Samtliga av de vanliga "pricksjukdommarna" inleds med feber, halsont och prickar i arm/knäveck.
Med andra ord gav Google mig ingenting!
Jag bestämmer mig för att vänta och se, med inställningen, jag är ju perfekt detta går säkert över snart. Men ICKE! En och en halv vecka går och ve och fasa prickarna blir fler, rödare och kliar mer än någonsin.
Efter flera vändor i telefonköer med kanska alla vårdcentraler söder om stockholm kommer jag fram till att det är dags för doktorsbesök. Sagt och gjort.
Imorse satte jag på mina finaste underkläder (och detta var inte riktigt riktigt sant, men om jag hade gjort som min mormor lärt mig så hade detta varit mottot!). Jag gick ner till vårdcentralen, redo att tackla tanter och slå barn i ansiktet bara för att få en tid inom rimlig väntan. Jag kliver in 8.05...det är inte en käfft där inne. Jag går fram till disken och drar på skådespelartalangen till max "JAG MÅSTE FÅ TRÄFFA NÅGON, JAG HAR PRICKAR PÅ HELA KROPPEN OCH DE KLIAR NÅGOT FRUKTANSVÄRT" Den töntiga sjukskötaren (låter som en människa som jobbar på zoo) ler vänligt ber om mina uppgifter och säger "Dr Mattias om 10 min".
Inne hos Dr. Mattias, han tittar på mina prickar.
Jag: De kom helt plötsligt och sen började dem klia och nu försvinner de inte. Jag förstår inte alls vad det kommer ifrån eller vad de kan vara. Jag mår helt bra i övrigt, jag har inga allergier, ingen feber eller andra symptom. Jag tar inga mediciner, jag har aldrig haft eksem, jag är helt frisk och kry!
(Han tittar och tittar och tittar)
Han: Har du feber?
Jag: Nej
Han: Mår du dåligt?
Jag: Nej
Han: Tar du några mediciner?
Jag: Nej
Han: Har du några allergier?
Jag: Nej
Han: Har du någonsin haft eksem?
Jag: Nej
Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara.
Jag känner mig förbryllad. Hörde han inte min första utläggning eller spelade han bara dum för att vinna tid innan kunde lägga den brilljanta analysen "Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara."
Jag: Det kanske kan vara någon allergi?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara kylan?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara min torra hy?
Han: Ja jo
Efter ännu mer tittade och tittande och tittande föreslår han
"Vi skulle kunna chansa och behandla för lite olika saker så får vi se om något funkar"
Min tanke "EHHHH VA!?"
Han: Fast det är klart, jag kanske ska ringa till SÖS och se vad dom säger.
Efter ett samtal med SÖS så kom beskedet
Han: De tyckte nog att det var bäst att fastställa vad felet är innan vi behandlar
Jag: Jaa jo de låter ju vettigt! (Min tanke: JA DUMJÄVEL DET ÄR VÄL KLART ATT DET ÄR BÄTTRE ATT BEHANDLA EFTER ATT MAN VET VAD FELET ÄR!!!)
Jag behöll lugnet, fick en remiss till SÖS och ett recept på kortisonsalva.
Gick ut från vårdcentralen konstaterade att jag fick ut samma info från Vårdcentralen som från Google, nämligen INGENTING!
söndag, januari 31, 2010
fredag, januari 29, 2010
torsdag, januari 28, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
