Malin ,min kära vän tycker att det är lite mycket mat/bilder/trams här på bloggen nu...(som att man hade kunnat förvänta sig något annat!). Men nu vill hon i alla fall att jag ska blogga om något som upprör mig.
Som på beställning...!
Jag är upprörd, jag är förbannat och jag är inte mer klok trots mitt besök på vårdcentralen.
Denna upprördhet handlar alltså om mina prickar!
Fredag kväll, jag ser ner på min arm för att finna en prick. Röd, ca 1cm i diameter, utstående, inte helt olik en vattkoppa (
Vattenkoppa!?). Ingen oro över detta, en dag går, två dagar går, tre dagar går och jag inser till min stora fasa och förskräckelse att prickarna blivit fler och de har spridit sig längs hela armarna.
Jag slänger mig på datorn (Ja jag är uppväxt i MTV-generationen och med datorn som främsta informationskälla) Jag Googlar på allt som jag kan tänka mig / inte vill tänka mig att det kan vara. Vad finner jag? Samtliga av de vanliga "pricksjukdommarna" inleds med feber, halsont och prickar i arm/knäveck.
Med andra ord gav Google mig ingenting!
Jag bestämmer mig för att vänta och se, med inställningen, jag är ju perfekt detta går säkert över snart. Men ICKE! En och en halv vecka går och ve och fasa prickarna blir fler, rödare och kliar mer än någonsin.
Efter flera vändor i telefonköer med kanska alla vårdcentraler söder om stockholm kommer jag fram till att det är dags för doktorsbesök. Sagt och gjort.
Imorse satte jag på mina finaste underkläder (och detta var inte riktigt riktigt sant, men om jag hade gjort som min mormor lärt mig så hade detta varit mottot!). Jag gick ner till vårdcentralen, redo att tackla tanter och slå barn i ansiktet bara för att få en tid inom rimlig väntan. Jag kliver in 8.05...det är inte en käfft där inne. Jag går fram till disken och drar på skådespelartalangen till max "JAG MÅSTE FÅ TRÄFFA NÅGON, JAG HAR PRICKAR PÅ HELA KROPPEN OCH DE KLIAR NÅGOT FRUKTANSVÄRT" Den töntiga sjukskötaren (låter som en människa som jobbar på zoo) ler vänligt ber om mina uppgifter och säger "Dr Mattias om 10 min".
Inne hos Dr. Mattias, han tittar på mina prickar.
Jag: De kom helt plötsligt och sen började dem klia och nu försvinner de inte. Jag förstår inte alls vad det kommer ifrån eller vad de kan vara. Jag mår helt bra i övrigt, jag har inga allergier, ingen feber eller andra symptom. Jag tar inga mediciner, jag har aldrig haft eksem, jag är helt frisk och kry!
(Han tittar och tittar och tittar)
Han: Har du feber?
Jag: Nej
Han: Mår du dåligt?
Jag: Nej
Han: Tar du några mediciner?
Jag: Nej
Han: Har du några allergier?
Jag: Nej
Han: Har du någonsin haft eksem?
Jag: Nej
Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara.
Jag känner mig förbryllad. Hörde han inte min första utläggning eller spelade han bara dum för att vinna tid innan kunde lägga den brilljanta analysen "Han: Hmmmm jaaaa jag vet inte alls vad det kan vara."
Jag: Det kanske kan vara någon allergi?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara kylan?
Han: Ja jo
Jag: Det kanske kan vara min torra hy?
Han: Ja jo
Efter ännu mer tittade och tittande och tittande föreslår han
"Vi skulle kunna chansa och behandla för lite olika saker så får vi se om något funkar"
Min tanke "EHHHH VA!?"
Han: Fast det är klart, jag kanske ska ringa till SÖS och se vad dom säger.
Efter ett samtal med SÖS så kom beskedet
Han: De tyckte nog att det var bäst att fastställa vad felet är innan vi behandlar
Jag: Jaa jo de låter ju vettigt! (Min tanke: JA DUMJÄVEL DET ÄR VÄL KLART ATT DET ÄR BÄTTRE ATT BEHANDLA EFTER ATT MAN VET VAD FELET ÄR!!!)
Jag behöll lugnet, fick en remiss till SÖS och ett recept på kortisonsalva.
Gick ut från vårdcentralen konstaterade att jag fick ut samma info från Vårdcentralen som från Google, nämligen INGENTING!
.JPG)
Jag går gatan fram. Det nästan ångar från asfalten för att solen bränner på den. Mina små sandaler känns som vinterskor i värmen. Jag vill slita av mig alla kläder och hoppa ner i närmsta vattenkälla. Polisbilarna susar fram längs gatorna kors och tvärs. Det doftar blommor blandat med mat-os, parken är omgiven av restauranger. Jag andas in den kvava luften, den kommer inte riktigt in, luften stannar i halsen och andas snabbt ut igen. Jag känner mig nästan andfådd trots att jag lunkar mig fram. Längre bort på gatan hoppar folkmassorna på och av den gula turistbussen. Längst fram på den står en sommarjobbande student och berättar om stadens historia "Staden grundades år 1793 och är idag en av de mest multikulturella städerna i världen", bussen åker snabbt vidare ner på gatan. Luften är helt stillastående, jag blinkar till och plötsligt står den där...räddaren. Jag kliver fram med stora steg
.JPG)
